berattelsenommittliv

Ja nu är jag i vecka 37 alltså bara tre veckor kvar till BF. Magen växer och växer. Nu kan jag snart inte böja mig ner. Bebisen ligger väl så långt ner nu att den tar emot liksom. Varje gång jag ska knyta skorna så får jag knappt syre till hjärnan. Bädda sängarna är svårt och då ska vi inte prata om att ta på sig strumpor. Kan absolut inte förstå de människor som lever med denna kopiöst stora mage jag har hela tiden. Gubbar med stenhård mage. De måste ju uppleva samma sak varje dag eller??? Varför gör man inget åt det. jag ser ivarjefall en ljusning inom en snar framtid.

Har masat mig runt suckarnas alé och sitter nu och äter lite frukt med tillbehör. Ska ge mig på dammsugaren senare. Måste ladda först!!  Förra gången fick jag rätt ont i ryggen men men. Bara att bita ihop. Graviditet är ju inget handikapp som vissa uttrycker det.

På måndag ska vi på ultraljud igen. För viktskattning. Ingår i våran förlossningsplanering att kolla hur stort barnet är. Kanske inte ens någon idé att föda normalt. Nu är det ju bara tre veckor kvar (max4) och jag har inte fattat att barnet kan komma närsom hellst. Vem säger att jag går full tid?? Med alla dessa förvärkar jag haft denna gången så vet man inte. Så efter Living and room partyt på måndag ska vi sätta ihop säng och fixa med vagnen. Annars rullar livet på som vanligt. Massor att göra i Mars månad. Fester,kalas mm.

Nä nu måste jag rycka upp mig, ta mig i kragen och göra något vettigt av denna dagen.

hej hej